Som ni kanske har märkt så är Ordbajsarna.se stendött. Vem vet, sidan kanske väcks till liv igen. Tills dess har en av författarna (Daniel) en egen blogg som ni kan titta in på. Ni hittar den här: www.ordbajsaren.se
Väl mött!
Jadå, vi Ordbajsare lever och frodas som vanligt men det har varit extremt busy sen sist och därför har uppdateringen missköts. Fy skäms! Men ursäkten baseras bland annat på övermycket jobbande, operation, blindtarm, festande, boende, funderande, deklaration, nedläggning, vårvärme och så vidare… Just nu håller beslut på att fattas kring Ordbajsarna och den kommande Eurovision Song Contest och huruvida vi ska gå vidare med sidan. Ni får hålla er till tåls så länge så återkommer vi med hur det blir. Vi vet att ni fantastiska läsare och vänner känner till ordspråket “Den som väntar på något gott…”. Och aldrig förr har det väl passat så bra!
Pöss och kräm från Daniel & Thomas så länge.
Jag tillhör en av de många Internet-lovers som upptäckt googles e-mailtjänst gmail. Jag har använt det länge nu och är väldigt nöjd med alla dess funktioner, men en sak förbryllar mig djupt sedan lång tid tillbaka. Det har varit fullt fungerande i flera år och har genomgått flera steg utav utveckling, men ändå kallas det likförbannat för “Beta” (alltså “en förtitt av vad som komma skall, men vi är inte riktigt klara med programmet än”). Vad fasiken är det som vi väntar på fortfarande? Jag vädjar till utvecklarna att göra som Pandora - Tell the world!
Vi på Ordbajsarna förstår att svenska folket har svår abstinens efter att Melodifestivalen, som vi matats hardcore med under sex veckor, plötsligt fått ett abrupt slut. Men ni kan vara lugna kära vänner och fans. Snart börjar nämligen uppladdningen för Eurovision Song Contest i maj, och vi hoppas kunna upprepa succén från ifjol då vi recenserade varenda litet bidrag i vår prisvinnande podcast. Men här kommer först en liten flashback från den svenska finaldagen så länge. Dagen då operan klev rakt in i svenska folkhemmet. Låt er väl smaka.
Kvällens snyggaste outfit!?
Anne-Lie Rydé uppträdde och showade lite på uppvärmningen. Här med vår schlagerkonsult Fredrik.
Världens största barnkalas? Nädå, final i Globen! (Sak samma kanske!?)
Amy Diamond? Charlotte Perrelli? Discokulor? Nä, bara en vanlig efterfest med Melodifestivalklubben.
Malenas maskeradtema var populärt på festen.
Är det Malena som har dykt upp för att festa röven av sig?
Eller är detta Malena kanske?
Att alla kan sjunga är väl att ta i, men förmågan att sjunga är
överrepresenterad hos komiker. Robert Gustavsson, Björn Gustavsson, Babben Larsson, Galenskaparna, Aftershave,Jim Carrey,Pablo Fransisco, Thomas Järvheden, Henrik Schyffert, Jag, och så vidare då va.
Ja, listan kan göras lång. Mitt stora uppdrag i livet kommer därför vara att
forska i detta och leta fram den gemensamma nämnare i generna, eller vad fan som
helst, som är upphov till att dessa båda förmågor korrelerar. Eller snarare
hitta någon som vill forska fram detta.
Min första uppmaning i detta ärende är att ni själva fundera på olika komiker
ni känner till, visst kan de sjunga? Om ni är osäkra kan ni ju googla och youtuba
så lär ni se att er favoritkomiker kan sjunga. Sen finns det alltid (ganska många) undantag som
bekräftar regeln…
(OBS - det finns diverse bilder från aftonen också men de kommer eventuellt publiceras senare i veckan. Nu är jag så trött så jag orkar helt enkelt inte krabba med det också nu. Men den som väntar på nåt gott!)
Ja nu är det över, åtminstone för denna gång. Men Melodifestivalen är tack och lov ett återkommande evenemang och nu när årets final ägt rum så blickar vi istället framåt mot Eurovision Song Contest i mitten av maj. Men nu… NU summerar vi istället den galna kväll då allting avgjordes och svenska folket tog operan till sina hjärtan.
Undertecknad var på stor middag med svenska Melodifestivalklubben som ägde rum på Söder i Stockholm. Vi avnjöt en helafton (eller snarare eftermiddag då vi började redan kl 15!) som inleddes med fördrink och mingel. Detta följdes upp av en härlig middag och avslutades med kaffe och chokladkaka. Under hela middagen visades uppträdanden från tidigare års melodifestivaler och det är väl en underdrift å det grövsta att påstå att stämningen var på topp. När middagen var avklarad så dök även Anne-Lie Rydé upp som en liten joker. Något avdankad menar vissa men hon gjorde snabbt klart vilken entertainer hon faktiskt är. Hon brände av gamla klassiker och samtliga i lokalen skrålade med för fulla halsar. De hade ju förvisso kunnat släpa in precis vem som helst till det galna och schlagerkåta gänget, vi hade ju sjungit sönder halsmandlarna till Enya om det skulle va så…
Tiden sprang och snart fick vi rusa iväg mot Globen där det blev drinkar och mingel innan festivalen satte igång. Sedan satte det igång. Ojojoj vad det satte igång!! Artisterna var toktaggade och samtliga bjöd på riktigt bra underhållning. Behöver jag ens säga att mina favoriter Alcazar bjöd på det största gunget?! Till och med alla som satt runtom på läktarplats stod upp och dansade loss så att jumbotronen nästan lossnade från taket.
Själva omröstningen som följde sedan var den värsta i mannaminne. Aldrig någonsin har det väl varit så spännande som i år. Alla i publiken satt som fågelholkar när juryns poäng spreds för vinden. Snacka om att de bara är ett pack med hobbylyssnare utan någon som helst enighet. Och den internationella juryn var ju verkligen toppen. Typiskt dem att rösta fram Sarah Dawn Finers bidrag som det bästa, speciellt eftersom det är en kopia på, eller i alla fall en avlägsen kusin till, den låt som vann för två år sedan. Därför var det extra kul att publiken buade dem sönder och samman när Malena fick den lägsta poängen. När sedan svenska folket skulle ge sina röster så kändes allt redan avgjort tyvärr, trodde verkligen att Måns skulle ta hem det med den ledningen han hade. Men tydligen hade föräldrarna dragit in på alla fjortisars kontantkortsbidrag då han endast fick nöja sig med en av de lägre poängen från tittarna. Istället skickade svenska folket fram Malena som segrare, rakt upp från åttonde plats. Alla inklusive Malena trodde säkerligen att loppet var kört redan, men icke sa nicke! Fasiken vilket öronbedövande och alldeles underbart jubel som utbröt när hon sprang upp i topp på resultatlistan. Visst, det var inte min absoluta favorit men samtidigt känns det kul att skicka något annorlunda som ändå är proffsigt och bra till Moskva i maj. Denna gång kan inte Europa skylla på att vi bara skickar ABBA-inspirerade låtar varje år (hur de nu får exempelvis tre negresser i Afro-Dite från 2002 till att likna ABBA!?). Det blir kanske flopp men jag är ändå övertygad att Malena är den som kommer att göra det bästa jobbet ur årets svenska startfält! Enda minuset var att man inte fick se Lili & Susies popkaramell samt Anna & Marias supersköna James Bond-låt, men det får man väl stå ut med en sådan kväll.
Efter att Globen slocknat, eller snarare tänts upp kanske, så begav vi oss tillbaka till det ställe där vi käkat middag tidigare. Där blev det snabbt ett stort alkoholintag för att komma i stämning igen (vem sa att man kan ha kul utan alkohol?). Snart så dunkade schlagerlåtarna ur högtalarna och alla de schlagerkåta vänner som återigen samlats gjorde sitt yttersta för att stampa sönder dansgolvet. Det var totalt jävla underbart ös natten lång och det kom inte som någon direkt chock att Lili & Susie var de som dök upp mest frekvent i högtalarna tillsammans med kvällens vinnare Malena.
Dagen efter så vaknade man med härligt raspig röst och det märktes tydligt att kroppen, eller rättare sagt stämbanden, inte är vana vid att skråla opera-toner i flera timmar i sträck. Men det var ändå med en nöjd känsla som man klev ur sängen - nöjd över en härligt underbar schlagercirkus som nu hade nått sin kulmen. Och jag längtar redan till nästa år!
Vår eminenta schlagerkung Fredrik vill även han passa på att skicka en avslutande hälsning/resumé på årets festivalfinal. Vi lär få träffa honom igen när det nalkas schlager i framtiden:
Det var den mest spännande omröstning jag varit med om. Internationella juryn var ett skämt som väntat, det var så kul när typ halva Globen buade åt dem när de gav Malenas låt en futtig poäng. Malena Ernman är en värdig vinnare, bra låt med skitsnyggt nummer och häftig personlighet med lagom mycket galenskap i sig. Caroline af Ugglas var verkligen gripande och bra hon också, perfekt med en andraplats för “Snälla snälla”. Och visst fick jag rysningar av Sarah Dawn Finers framträdande - men det berodde bara på att killen i raden bakom spillde ut sin öl i nacken på mig hehe. I övrigt så var även Måns Zelmerlöw, Alcazar & E.M.D. duktiga i Globen, men saknade verkligen Lili & Susie’s partyklassiker och Susanne Alfvengrens mystiska låt hade varit bättre än Mollys ballad faktiskt. Och det så kallade James Bond-numret som Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng framförde i Malmötävlingen hade blivit grymt snyggt i finalen. Men som slutord säger jag att jag är ganska övertygad om att Malena Ernmans La Voix kommer att lyckas bra i Moskva i maj - det blir en topp-fem-placering.
Jag har aldrig riktigt förstått syftet med en piedestal. Jag vill dock erindra mig att det fanns en i huset där jag växte upp. Det stod nån ormbunke eller nån annan växt på den, men det är den sista minnesbilden jag har av en piedestal och jag har inte sett någon sådan möblera ett hem sedan dess.
Ju mer jag tänker på det desto mer går det upp för mig vilken fantastiskt
konstig möbel detta är. Den har som enda syfte att lyfta upp det som står på
den, något man vill framhäva. Det känns liksom lite onödigt, det finns ju bord,
fönsterkarmar med mera där man kan ställa allt skit man vill visa upp. De är
också genomgående fula och ser ofta ut som något hämtat ur ett gammalt dödsbo.
Som jag ser det har man två alternativ, antingen firar man pedestalens död eller
också gör man raka motsatsen och börjar flitigt använda dem. Jag tror jag firar
deras död för stunden, kanske att jag ställer micron på en om ett tag när jag
har flyttat. Det kanske blir snyggt…
Så var det alltså dags. El grande finale. Slutet på sex veckors superglamouröst festande, eller slutet på sex veckors lidande för dem som väljer att se glaset som halvtomt. Men för oss optimister som älskar att se på, och inte minst debattera kring, Sveriges största TV-händelse så är det faktiskt lite småsorgligt att det tar slut. Nu fylls ju förvisso tomrummet snabbt då TV4 lägger nypremiären av Robinson direkt helgen efter, men det är en helt annan historia för sig. Nu tokfokuserar vi alltså på att rulla in årets bidrag över mållinjen och faktum är att det aldrig tidigare varit så jämnt.
Hade man kunnat så skulle jag vilja tippa att åtminstone åtta av bidragen kommer på exakt samma plats. Alla har något som talar både för och emot samtidigt som ingen sticker ut och visar prov på det där lilla extra. Måns, Malena, Alcazar och otroligt nog Caroline af Ugglas har varit de som toppat pressens listor under veckan som gått men alla har de sina för- och nackdelar. Måns har en klämmig poplåt och ett leende lika brett som en Ryssland, men samtidigt så låter hans bidrag som en blandning av Charlotte Perrellis Hero och Martin Stenmarcks Las Vegas, och de slutade ju båda på mindre smickrande placeringar i respektive Europafinal. Sedan har vi Malena som levererar något unikt i form av disco-pop-opera och med en fantastisk röst under just opera-partierna. Under de mer lågmälda och poppiga delarna så är resultatet dock inte lika upphetsande. Alcazar har den mest svängiga och dansvänliga låten som tar oss tillbaka till disco-danses glansdagar under 70-talet. Dock har de en mindre imponerande historia i Melodifestivalsammanhang, deltagit flera gånger utan att ha vunnit något. Slutligen har vi då Rugg-Ugglas som har något speciellt, lidelsefullt och äkta i sin sång, något vi inte är vana att se i dessa annars så plastiga och ytliga sammanhang. Problemet är väl egentligen mest att det är i grund och botten ett bisarrt framträdande, en bisarr låt och en bisarr artist - och det kan väl inte löna sig i längden, eller?
Där bakom finns sedan en handfull artister som också kommer att göra allt för att få slicka på “Sångfågeln” (priset man vinner, för den som inte är så insatt). Även de har som sagt sina ups and downs och det går helt enkelt inte att få fram någon vinnare på förhand. Så hur fan ska man tippa då? Tja, jag lämnar över ordet till vår schlagerprofessor Fredrik, och aldrig förr har väl hans experthjälp känts mer välbehövd än idag.
MELODIFESTIVALEN 2009 - STOCKHOLM
Finaldags. Underbart och sorgligt på samma gång - och så här slutar kalaset:
Måns Zelmerlöw - Är en topp-tre kandidat som förmodligen slutar i Moskva. Proffsigt och medryckande.
Caroline af Ugglas - Kan sluta hur som helst. Förmodligen blir hon fyra. Gripande snälla snälla kommer bli årets replik ur Melodifestivalen 2009. Förutom systrarnas gimme gimme gimme då…
Agnes - Det lilla asplövet kommer att darra sig till en åttondeplats. Glittrig och söt, men för nervös och kaxig.
HEAT - Hujedamig, vill inte, vill inte! Pudelrockers som inte vill vara med ens. Nej tack! Hamnar tyvärr mitt i.
Emilia - Blir bättre och bättre. Börjar bli riktigt charmig men blir nia.
Alcazar - 70-tals bögdisco skuttar och lallar sig till en sjätteplats. För bögigt.
Sarah Dawn Finer - Förstår fortfarande inte vad folk ser i denna gapiga låt som Jugoslavien tävlade med för 18år sedan. Förhoppningsvis inte bättre än sjua.
E.M.D. - Idoler, idoler, idoler = radioplåga. Många flickor röstar på dessa och får tre sötingar till priset av en annan (Måns). Slutar dock på bronsplats.
Sofia - Kom näst sist i Leksand och det är tur att det finns bananskal så att hon kunde glida in i Globen - och förhoppningsvis lika fort ut igen!
Molly Sandén - Sjunger som en ängel, söt som en prinsessbakelse och en skittråkig låt. Oops näst sist.
Malena Ernman - Årets operaöverraskning. Bra bättre bäst! Charmig, proffsig och pampig låt men blir tyvärr bara silverplats.
Förresten, 12 poäng till Lili & Susie!
VAD TROR ALLA ANDRA?
Aftonbladet - 1. Caroline af Ugglas 2. Malena Ernman 3. Måns Zelmerlöw 4. HEAT 5. E.M.D. 6. Alcazar 7. Sarah Dawn Finer 8. Agnes 9. Molly Sandén 10. Emilia 11. Sofia
Melodifestivalklubben - 1. Malena Ernman 2. Måns Zelmerlöw 3. Caroline af Ugglas 4. Sarah Dawn Finer 5. Alcazar 6. E.M.D. 7. HEAT 8. Agnes 9. Molly Sandén 10. Emilia 11. Sofia
Thomas - 1. Måns Zelmerlöw 2. Malena Ernman 3. Alcazar 4. E.M.D. 5. Sarah Dawn Finer 6. Caroline af Ugglas 7. Agnes 8. HEAT 9. Molly Sandén 10. Emilia 11. Sofia
En lustig tanke slog mig tidigare idag, och den har faktiskt slagit mig flera gånger förr när jag tänker efter. Var ute och spatserade innan när jag på håll ser att en medmänniska också är ute och promenerar en bit framför mig. Sakta men säkert så närmar man sig denna medmänniska och man märker att även om man saktar ner och håller ett slow motion-tempo så är det oundvikligt att man kommer att komma ifatt. Detta är förvisso inte hela världen men ändå drabbas jag av en plötslig och olustig känsla. Hur ska man lyckas göra en smidig “omkörning”? Ska jag öka takten tillfälligt när man passerar eller ska jag bara ignorera det faktum att man kommer att gå bredvid varandra under pinsam tystnad i cirka 10-25 meter? Och varför i helvete är det “pinsamt” att gå om någon? Eller är det kanske bara jag som känner såhär?
Det hela slutade med att jag i princip sniglade mig fram tills min kära medmänniska hade vikt av en annan väg, sen kunde jag skruva upp tempot och lunka vidare med rappa steg. Fan va psyko man är ibland…
Det såg så lovande ut. Alla som jag hade tippat lyckades ta sig vidare från sina första dueller - Sarah Dawn Finer, Lili & Susie, Star Pilots och Caroline af Ugglas. Det var alltså upplagt för succé då vi skulle få se de grymmaste partylåtarna i Globen och faktiskt få till ett riktigt starkt startfält i finalen. Sen bara brakade skiten lös… Antar att vi svenskar drabbats mer än vi tror av den så kallade finanskrisen eftersom vi väljer att rösta fram den mest deprimerande skiten vi sett på länge till finalen. Håller helt med min kollega Daniel som är inne på att vi svenskar håller på att konvertera till en öststat där man länge uppskattat manodepressiv “musik”.
Sedan när eländet trots allt hade en chans till ljusning i form av den internationella juryn - ja då sket det ut sig fullständigt också. Amy Diamond fick stryk av kanske det sämsta bidraget någonsin. Och jag antar att vi får skylla oss själva när vi låter en internationell jury få avgöra det hela, det är ju helt i deras smak att lyfta fram det absolut mest värdelösa som de kan hitta.
Nä, fy för i helvetet. Nu gäller det att försöka ladda om inför finalen istället och glömma kvällen i Norrköping. Skit! Men först får vi i vanlig ordning höra vad schlagermagistern Fredrik har att säga om eländet igår:
Tragedin i Norrköping! Det är katastrof att tråkiga Sarah Dawn Finer slog ut årets enda femstjärniga låt. Lili & Susie skulle varit självklara i Globen, men det var ändå skönt att de lyckades ge stöddiga BWO storstryk i första duellen. Caroline af Ugglas är helt ok, hon och Star Pilots hade varit lika bra i finalen. Kvällens stora pinsamhet, Sofia till Globen. Vad hände? Vad tänkte de med? Vad gick fel? Jag kunde ha sagt minst åtta andra val som varit bättre i Globen.
Nedan bjuder vi på Ordbajsarna på ett klipp hur det gick på röven för våra kära finska systrar för 20år sedan också. De har de inte lätt, men vi älskar dem ändå!